En av männen tyckte synd om Arn. Inte kan man väl bara sl ihjäl en försvarslös munkpojke, sade han. Ge honom tminstone ett svärd att försvara sig med.Flera av de andra männen mumlade instämmande och n gon räckte honom ett svärd. D förstod Arn att det var Guds mening att han skulle f leva.Gunnar i Redeberga rusade fram med lyftet svärd för att snabbt döda pojken som hade stört hans bröllopsfest. Men han högg bara i luften. Han högg p nytt utan att träffa, och igen och igen. Det var som en ond dröm. Pojken förflyttade sig snabbare än det var möjligt för en människa att göra. Han m ste vara en djävul eller en demon.De andra männen började skratta t Gunnar som högg och högg utan att kunna träffa. Arn tyckte mest synd om honom. Mannen var berusad och kunde tydligen inte hantera ett svärd.